Kategori: Campingberättelser

  • Våra läsare berättar: Bästa (och värsta) campingminnet

    Våra läsare berättar: Bästa (och värsta) campingminnet

    Camping är fyllt av kontraster – det är ögonblick av total frihet, avkoppling och närhet till naturen. Men det är också myggbett, regn på fel ställen och grannar som inte alltid vet vad “tyst efter 22” betyder. I den här artikeln har vi samlat berättelser från våra läsare om deras mest minnesvärda campingupplevelser – både de underbara och de… mindre lyckade.


    Bästa minnet: “Solnedgång över Vättern från tältöppningen”

    Maria, 42, Örebro:
    “Vi var på en liten camping strax norr om Gränna. Vi hade satt upp tältet precis vid strandkanten och kvällen var helt stilla. Jag vaknade vid fem på morgonen och öppnade tältduken. Vättern låg spegelblank och himlen färgades i rosa och blått. Det var helt tyst, förutom en fiskmås långt borta. Jag satt bara där, ensam, i en halvtimme och tittade ut. Jag har aldrig känt mig så lugn i hela mitt liv.”


    Värsta minnet: “När vi blåste ner från klippkanten i Norge”

    Robin, 29, Göteborg:
    “Vi hade hittat en ‘hemlig’ campingplats längs norska Atlantkusten, med utsikt rakt ut mot havet. Det var sagolikt – tills vinden började. Vid midnatt blåste stormbyar genom tältet. Vi försökte hålla fast i tältpinnarna, men det var som en vindsurfingtävling. Till slut fick vi ge upp och sova i bilen, blöta, trötta och med sand överallt. Morgonen efter låg tältet som ett vrak. Men vi skrattade åt det ändå – när vi hade fått värme i kroppen igen.”


    Bästa minnet: “Midsommar i fjällen med myggnät och marschaller”

    Johan & Sara, 37 och 35, Sundsvall:
    “Vi packade med oss små dekorationer, potatissallad, sill och jordgubbar – allt som behövs för en mini-midsommar. Vi satt i ett vindskydd i Jämtlandsfjällen, med marschaller och myggnät över bordet. Det var kallt, men vi skrattade så vi grät. På kvällen såg vi två renar som passerade en bit bort. Det blev en midsommar vi aldrig glömmer.”


    Värsta minnet: “Nattbad och glömd bilnyckel”

    Emma, 24, Malmö:
    “Vi tältade vid en insjö i Småland, spontant. Efter ett kvällsdopp insåg jag att bilnyckeln låg i jackan… i bilen… som nu var låst. Det var 3 mil till närmsta ort. Ingen täckning. Vi fick sova i blöta badkläder tills hjälp kom nästa morgon från en snäll lantbrukare som förbipasserade. Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Men nu skrattar vi åt det – varje gång någon nämner ‘äventyr’.”


    Bästa minnet: “Första resan med barnen – och allt bara funkade”

    Annika, 39, Växjö:
    “Vi hade förberett oss för kaos. Första campingresan med två småbarn. Men de älskade varje sekund! Bytte aldrig om från badkläder på tre dagar, sov som stockar i tältet och åt korv med hela ansiktet. Det var första gången vi som föräldrar kände: det här kan vi faktiskt göra tillsammans. Camping blev vårt sätt att umgås.”


    Reflektion: Varje upplevelse blir ett minne

    Camping bjuder på det oväntade – och just därför minns vi det så väl. De bästa stunderna är ofta små: en utsikt, ett skratt, en känsla av stillhet. De sämsta… blir berättelser att skratta åt senare. Det viktiga är att våga, testa och ta med sig lärdomarna vidare.


    Dela med dig!

    Har du ett eget campingminne – roligt, rörande eller rent kaotiskt? Skicka in det till oss! Vi publicerar regelbundet läsarnas berättelser (anonymt om du vill). Maila oss på mincampinghistoria@camping-station.com eller skriv direkt i kommentarsfältet.

  • Vi tältade i storm vid Höga Kusten – och det blev vår bästa resa

    Ibland är det just det oväntade som skapar de starkaste minnena. När vi bestämde oss för en långhelg med tält på Höga Kusten hade vi sett fram emot havsutsikt, grillade middagar och lugna morgnar i sovsäck. Istället blåste det upp till storm. Tältet bågnade, regnet piskade, och vi sov knappt – men vi kom hem med något mycket större än en perfekt semester. Vi kom hem med en berättelse.


    Planen: En friluftsdröm i Skuleskogens nationalpark

    Vi hade bokat in en långhelg i början av juni och siktat in oss på Tärnättholmarna i Skuleskogen. Tanken var enkel: parkera bilen vid Entré Syd, vandra in till havet och slå läger nära strandlinjen. Prognosen såg lovande ut, 18 grader, växlande molnighet och måttliga vindar. Inget kunde gå fel – trodde vi.


    Ankomsten: För bra för att vara sant

    Första kvällen var allt vi drömt om. Vi slog upp tältet på en klippa med utsikt över havet, åt pasta med stekt kantarell och satt länge under en rosa himmel. Myggen var få, vinden låg. Vi somnade till ljudet av vågor och tänkte att det här var camping när den är som bäst.


    Stormen: Från stilla till kaos på tre timmar

    Vid 02-tiden vaknade vi av att tältduken slog. Vi hade glömt kolla den nya väderprognosen. Ett lågtryck hade dragit in över Bottenhavet, och med det kom hårda vindar från nordost. Inget skydd, ingen skog, inget vindskydd. Bara vi, tältet och vinden.

    Vi spände stormlinor, förstärkte tältpinnarna med stenar och satt i varsitt hörn för att hålla tältet nere. Regnet piskade in från sidan, marken blev lerig och sovsäckarna fuktiga. Vinden nådde 18 m/s i byarna.


    Morgonen efter: Trötthet, men också något annat

    Vi var vakna större delen av natten. När vinden började mojna vid 06 smög ett gryningsljus in genom tältduken. Vi gjorde kaffe på stormköket medan vi fortfarande satt i regnkläder. Och där, bland fuktiga strumpor och hopblåsta liggunderlag, skrattade vi.

    Inte åt misären – utan åt att vi klarat det. Åt att vi valde att stanna kvar. Åt att vi mitt i naturens raseri också sett hur vackert det var. Att vattnet blev silvergrått, att granarna böjde sig som i slowmotion.

    Det var något uppriktigt levande över upplevelsen.


    Lärdomar vi tar med oss

    1. Alltid dubbelkolla väderprognosen – även samma dag
    2. Spänn tältet ordentligt – och välj plats med vindskydd
    3. Packa aldrig utan extra stormlinor och förstärkta tältpinnar
    4. Vattentät packning är inte en rekommendation – det är ett krav
    5. Ta inte panik – det är oftast värre i huvudet än i verkligheten

    Efteråt: En annan sorts tacksamhet

    Vi avslutade helgen med en natt på ett vindskydd längre in i skogen, torra och trötta. Men hela bilresan hem kändes annorlunda än andra resor. Vi kände oss inte bara nöjda – vi kände oss stärkta. Som om vi lärt oss något om både naturen och oss själva.


    Sammanfattning

    Alla campingresor behöver inte vara perfekta för att vara minnesvärda. Ibland är det just utmaningarna som gör resan värd att minnas. Det är inte bara de soliga dagarna vid vattnet som formar våra berättelser – utan också de vindpinade nätterna, när man håller i tältlinor med regnet i ansiktet och skrattet nära till hands.

    Har du själv varit med om något som inte gick som planerat men blev oförglömligt? Dela gärna din berättelse – vi publicerar gärna fler campingminnen från våra läsare.